<3
Vet inte vart jag ska börja. Alla vet ju hur mycket jag bryr mig om en person... En person som inte vill ha mig. Av ett undligt skäl ? ... Iaf. Och guuud vad jag har gått och trånat efter honom som om jag inte hade något liv. Kompisar som t.o.m tröttnat på mitt tjat om honom, och dom som säger att ge inte upp "Zoa han gillar dig, han bryr sig om dig " eller "Zoa skit i honom.. han är inge bra" eller de värsta jag får höra... "hur orkar du vänta så länge? "... jag känner mig verkligen som en idiot. Seriöst. Men jag gillar ju honom så mycket...? Jag trodde aldrig jag kunde känna så som jag känner för han.. har jag aldrig kännt så innan.. de känns så himla äkta.. på något sätt? ... Varje gång jag säger att de är över menar jag det. Men när jag ser honom gå ett annat håll utan att ens kolla på mig så ångrar jag mig. Egentligen vill jag ju vara med han, jag tycker ju bara om han. Därför sårar det mig extra mycket att försöka släppa honom. Jag vill men jag kan inte.... men sanningen är den att jag kan inte för att jag vill inte.
Eftersom du kanske lämnar mig så vill jag
visa att jag kanske inte behöver dig. Du behöver ju
inte mig varför ska jag då behöva dig? ..
men Sanningen är att jag vill inte vara utan dig.
jag vill ha dig mer än någonsin egentligen.
De är bara så svårt att säga det till dig
eftersom de känns som om de inte spelar någon roll..
Eftersom du kanske lämnar mig så vill jag
visa att jag kanske inte behöver dig. Du behöver ju
inte mig varför ska jag då behöva dig? ..
men Sanningen är att jag vill inte vara utan dig.
jag vill ha dig mer än någonsin egentligen.
De är bara så svårt att säga det till dig
eftersom de känns som om de inte spelar någon roll..
Kommentarer
Trackback
