Daaaaaaans !
Today!
Kom hem för en stund sen. Dansat i yttligare 4 timmar. Är helt slut + världens huvudvärk. Har nog inte druckit tillräckligt med vatten. Men jaja. Går väl över. Väntar på älskling så vi kan göra mat! Är inte så hungrig men vill äta något ändå! hehe. Jao. Blir kankse en kvällspromenad oxå! Hehe.
Sett filmen Dear John. Påminner mkt om (...förlåt niclas) när jag var tillsammans med Emil. Han var ju både i lumpen och efter det gjorde han en tjänst utomlands som varade i 6 månader. Blev brev och telefonsamtal som varade högst i 5 min. I mitt liv var det en väldigt jobbig period. De jag tyckte var absolut svårast var att inte kunna få prata i telefon när man ville. Vi pratade redan ganska mkt i telfon varje dag pga att vi hade distansförhållande. Varje rast i skolan, när jag kom hem väntade jag på samtal, kvällen uppehöölls av det.. osv. Och när han tog den här tjänsten att åka iväg var det helt okej. Klart man lovade varandra att allt skulle vara som vanligt osv. Varje gång han åkte och sa hej då. Grät man så ögonen vart helt upp svullna. 2 dagar innan börja jag nog oftast gråta. Sen orkade inte hjärtat med att få ett samtal i veckan eller sådär. Man blev helt plötsligt bortglömd. Eller de kändes som det. Så jag gick ju vidare som de flesta känner till.... fast jag kom nog på det nu. Jag gick visst vidare? måste ha gjort det, IAF... Sen när han väl var tillbaka så hade jag gjort mina felsteg och han lämnade mig. Jag tror jag hade gråtit mkt i vårt förhållande så jag kunde faktiskt inte gråta. Men jag mådde fruktansvärt dåligt. Och så tänkte jag. Hur i helvete mådde john när hon dumpade honom i ett brev ?! (OKEJ, JAG VET DET ÄR EN FILM) MEN Herregud. Jag mådde piss när jag såg filmen. Fick tillbaka de där känslorna så de vände i magen. De blev jobbigt.
De enda jag kan säga är att TUR att niclas inte intresserar sig i sådant, han är mer den där "stads-killen" blandat med världens-bästa-kock... och som alltid skämmer bort mig med god mat och ja. Jag vet inte :) Är så himla glad.
Okej. Låter lite dumt. Jag var faktiskt lycklig med Emil oxå! men de var väldigt tydligt att de aldrig skulle vara vi.. även om båda ville det ganska mkt då. Vi passade så bra så allt blev fel. Vi var nog mer vänner. Och jag hoppas vi alltid kommer vara vänner...
Iaf. De jag ville säga var att filmen påminde mig väldigt mkt om hur det kändes att ha någon i "armen" även om emil inte var på världens hemskaste ställe och han inte var så långt ifrån. Men det kändes som man fick se sina känslor fast i filmen med några andra bara. M. Det är nog en film jag inte kommer se igen iaf. Den var fin och bra. Men nej... jag vill inte känna så igen :) ...
Hm. Nu kommer älskling. vi ska ut på promenaden nu :) sen blire käk!
Kom hem för en stund sen. Dansat i yttligare 4 timmar. Är helt slut + världens huvudvärk. Har nog inte druckit tillräckligt med vatten. Men jaja. Går väl över. Väntar på älskling så vi kan göra mat! Är inte så hungrig men vill äta något ändå! hehe. Jao. Blir kankse en kvällspromenad oxå! Hehe.
Sett filmen Dear John. Påminner mkt om (...förlåt niclas) när jag var tillsammans med Emil. Han var ju både i lumpen och efter det gjorde han en tjänst utomlands som varade i 6 månader. Blev brev och telefonsamtal som varade högst i 5 min. I mitt liv var det en väldigt jobbig period. De jag tyckte var absolut svårast var att inte kunna få prata i telefon när man ville. Vi pratade redan ganska mkt i telfon varje dag pga att vi hade distansförhållande. Varje rast i skolan, när jag kom hem väntade jag på samtal, kvällen uppehöölls av det.. osv. Och när han tog den här tjänsten att åka iväg var det helt okej. Klart man lovade varandra att allt skulle vara som vanligt osv. Varje gång han åkte och sa hej då. Grät man så ögonen vart helt upp svullna. 2 dagar innan börja jag nog oftast gråta. Sen orkade inte hjärtat med att få ett samtal i veckan eller sådär. Man blev helt plötsligt bortglömd. Eller de kändes som det. Så jag gick ju vidare som de flesta känner till.... fast jag kom nog på det nu. Jag gick visst vidare? måste ha gjort det, IAF... Sen när han väl var tillbaka så hade jag gjort mina felsteg och han lämnade mig. Jag tror jag hade gråtit mkt i vårt förhållande så jag kunde faktiskt inte gråta. Men jag mådde fruktansvärt dåligt. Och så tänkte jag. Hur i helvete mådde john när hon dumpade honom i ett brev ?! (OKEJ, JAG VET DET ÄR EN FILM) MEN Herregud. Jag mådde piss när jag såg filmen. Fick tillbaka de där känslorna så de vände i magen. De blev jobbigt.
De enda jag kan säga är att TUR att niclas inte intresserar sig i sådant, han är mer den där "stads-killen" blandat med världens-bästa-kock... och som alltid skämmer bort mig med god mat och ja. Jag vet inte :) Är så himla glad.
Okej. Låter lite dumt. Jag var faktiskt lycklig med Emil oxå! men de var väldigt tydligt att de aldrig skulle vara vi.. även om båda ville det ganska mkt då. Vi passade så bra så allt blev fel. Vi var nog mer vänner. Och jag hoppas vi alltid kommer vara vänner...
Iaf. De jag ville säga var att filmen påminde mig väldigt mkt om hur det kändes att ha någon i "armen" även om emil inte var på världens hemskaste ställe och han inte var så långt ifrån. Men det kändes som man fick se sina känslor fast i filmen med några andra bara. M. Det är nog en film jag inte kommer se igen iaf. Den var fin och bra. Men nej... jag vill inte känna så igen :) ...
Hm. Nu kommer älskling. vi ska ut på promenaden nu :) sen blire käk!
Kommentarer
Trackback
