MissGuerrero

Det gör lite sådär ont i hjärtat när livet stannar till och man förstår saker och ting. Typ Som att jorden slutar snurra. Dagar o nätter blir sjuukt långa och allt blir så bedrövligt jobbigt, som i jävla helvetes äckligt jobbigt. Fan. Ibland vill man bara skrika ut o be människor förstå vad man går igenom. Alltså inte känna samma smärta men så dom bara kan förstå lite och kunna visa lite att dom bryr sig. Iaf dom man berättar för. Eller något. Är jag självisk när jag tänker så? Jag skulle ha förstått och brytt mig. Det är ju hela grejen med vänskap, eller har jag fått allt helt från bakfoten?! Jorden, den där jorden har börjat snurra lite hackigt men den snurrar lite iaf. Jag börjar må bättre i kroppen men sämre i huvudet. Alltså ju mer jag tänker på det. Jag vill egentligen bara gråta tills någon säger till mig att okej. Vi gör som du vill. Men sen är det ju de där, jag är ju inte 5-10-16-20 längre utan 23 och det jag vill gå inte be om. Utan jag måste finna mig i att jag måste vänta tills... Ja. Tills de blir så. Kan inte skriva för mycket här. De närmaste vet eller snaraste får vet snart. Gud vad jag är bortskämd. Men de är Inte mitt fel, utan mina kära föräldrar, puss på er:) iaf. De här kommer ta tid innan de försvinner bort från mitt huvud, ge mig ett år. Så kommer jag troligtvis glömma. Jag hoppas det iaf, eller hellre så önskar jag mer än något annat att jag har annat o tänka på då. Idag kommer min fina Mari. Så skönt att få tänka på annat o bara få vara med någon som känner mig. Äntligen. Jag kan slå vad om 100 kr att hon är den som kommer bry sig mest av alla jag kommer berätta för. Hon är sån, jätte gullig underbar :) Heeelt gorgeous . Nu måste jag ringa Mammi på uppdatering . Hon måste checka av allt på sin lilla lista så jag inte blir sjuk:) tjatig men va fan . Hon bryr sig som alla mammor gör . Det är bara låta dom hållas. Love you ma! <3